tycktillbarra

Denna text handlar om en bonde och hans fru, som en dag tappade sitt barn i skogen.
När upptäckte det och red för att hämta honom, kom de åter till platsen för att upptäcka att deras barn hade blivit utbytt,mot en trollunge.
Då modern inte skulle kunna göra en fluga förnär,har hon väldigt svårt att göra sig av med barnet.
Mannen däremot,har inget över för trollungen,och försöker gång på gång göra sig av med honom,han förstår sig inte heller på sin fru & hennes sätt att betrakta och ta hand om barnet.
Det går några år,och mannen blir bara mer och mer upprörd över sin frus beteende. Tillslut står han inte ut längre,utan bestämmer sig för att lämna henne och trollet.
På väg från huset,möer han en söt liten gosse,som säger sig vara hans son. Mannen blir utom sig av lycka och återvänder genast med barnet i sin famn till sin fru,för att tacka henne för deras sons liv.

Språket
Texten var faktiskt väldigt lättförstådd,trots att den är mycket gammal. Inga konstiga ord,eller gammaldags talspråk,skön omväxling!

Budskap
Jag kan tänka mig att föräldrar förr i tiden använde denna saga för att skrämma sina barn.
De berättade säkert då om trollen i skogen,och att om man inte passade sig kunde man tillfångatagen och bortbyting, allt för att få barnen att hålla sig borta från skogen och dess riktiga faror,som barnen antagligen ännu var för unga för att veta om och förstå.

Huvudpersonernas agerande -
Texten handlar också till ganska stor del om hur mamman behandlar bortbytingen.
I slutet framgår det att bondens son blir behandlad av trollmor som bortbytingen blir av bondens fru. Alla gånger hon offrat sig för bortbytingens skull,har trollmodern gjort detsamma.
Det slutar med att bondens fru offrar sitt liv,för att springa in i en brand och rädda bortbytingen.
När hon gjort detta släpper trollmodern barnet,så han kan återvända till sin biologiska människofamilj.


Jag tyckte detta var en bra och spännande text. Skönt med modernt språk,även om det är kul att lära sig nya ord.


Jag kände inte igen mig i någon situation,men jag förstår däremot både bonden och hans fru.
Bonden orkade inter leva med ett barn som inte var hans,utan so bara eldade på hans lägtan till sin riktige son.
Hans fru däremo,kände kanske inte någon samhörighet med bortbytingen,utan höll honom vid liv endast på grund av sina moderskänslor och sin instinkt.

Kattrinna och Jan är ett fattigt torpar-par,som en dag får en dotter.
Då det är deras första och enda barn blir de väldigt fästa vid dottern,särskilt Jan som blir snudd på besatt och skapar en mycket djup ealtion med dottern,som de givit namnet Klara Gulla.
När Klara Gulla vuxit upp lämnar hon föräldrahemmet och fattigdomen bakom sig och flyttar till en Malmö.
När Klara Gulla inte kommer hem,blir Jan sjuk av längtan,och fantiserar ihop att han är en kejsare,som bara väntar på att kejsarinnan (Klara Gulla) ska komma hem.
Efter femton år kommer dottern hem,men då hon ser hur pappans "längtan" utvecklats,och att han bär kejsarkläder och spiror så står hn inte ut med honom,och bestämmer sig för att ta med modern till staden.

Språket -
I denna text används mycket Äldre ord,som idag inte används särskilt flitigt (om de ens används).
Men i boken finns en ordlista på varje sida,vilket gör att man ändå förstår boken utan svårigheter.
De ord meningen är byggd på är dock aldrig svårförstådda,vilket gör texten till relativt lätt läsning.

Huvudpersonernas agerande -
Jan agerande är det jag reagerar på mest i denna text,då det framgår tydligt att han är psykiskt sjuk.
Han bygger upp ett fantasiland,för att orka med vardagen utan sin dotter. Men istället för att ge upp sin fantasi när dottern kommer tillbaka,bygger han istället på den ytterligare och går runt i sin kejsar-utstyrsel mer & mer.
detta gör Klara Gulla mycket besvärad och får henne att istället för att ta med sin älskade pappa be mamman,att följa med till storstaden.
Kattrinna i sin tur mår mycket dåligt av att lämna Jan,sin man,i ovisshet och endast bland bekanta utan några som helst blodsband.
Men när Kattrinna står på ångbåten,mot Malmö och bestämmer sig för att vända hem,är det försent.


Denna text tilltalade inte mig särskilt mycket,jag blev mest irriterad på Klaras agerande.
Att hon försökte manipulera sin mamma till att lämna Jan störde mig väldigt,trots att föräldrarna var fattiga betyder det inte att man ger upp vad som helst bara för att leva ett rikt liv.


Situationerna som uppstår i texten är ganska svåra att relatera till,då de lever i en helt annan tid och mycket fattigt.
Men jag kan dock se Klara framför mig, eftersom dagens barn ofta liksom Klara blir bortskämda.

Texten handlar om en mor och en dotter,i Norrköpings-trakten.
De är mycket fattiga, och när modern under vintern får något fast arbete,är de inte långt ifrån svälten.
En dag får de ett avi. Det tänder hopp,då de tror att styvfadern skickat pengar.
Nästa morgon skyndar flickan till posten, bara för att upptäcka att brevet inte innehåller ett öre. På väg ut från posten stöter flickan ihop med en patron,som erbjuder henne skjuts hem och ger henne 50 öre.
Det räcker både till margarin och bröd,och en strut karameller.

Språket-
Språket är mycket gammaldags,och vissa ord är mycket svåra att förstå.
Ord som boomerang stavas i texten bumerang, och ord som kontemplation och hävert används också.
Detta är synd då det begränsar novellens "läsarkrets" mycket.

Handling -
Denna handling tycker jag är ganska fattig för en novell,känns som det borde hända mer i en såpass kort berättelse.
Om detta vore ett utdrag ur en bok,hade det varit ok, eftersom man i en bok har betydligt mer utrymme att reflektera över detaljer. Trots detta tycker jag att denna text var bättre än Moas "Döden".
Döden hade visserligen väldigt tragisk handling,men på något sätt tilltalade Brevet mig mer.

Huvudpersonernas agerande -
Flickan i novell är väldigt hjälplös,hon kan inte skaffa jobb,och att tigga är på tok för förnedrande för både mamman och flickan.
Mamman gör precis allt hon kan,för att hålla ihop det lilla de har,trots att det märks tydligt att hon skäms för den växande mjölk-krediten,som hon försöker betala av så gott hon kan,utan ett jobb.

Jag tyckte denna text var okej,inget som väckte något super-intresse direkt,men inte uttråkande.
Av de två Moa Martinsson texter,skulle jag äga att denna var betydligt bättre,då den inte var i närheten så rörig som "Döden".
Denna är skriven med en röd tråd, som en sammanhängande berättelse,vilket gör det till avsevärt mycket trevligare läsning.

Första kvällen med Monika är en bok skriven av Per Anders Fogelström .
Boken handlar om rätt så ung kärlek och den utspelar sig på 50-talet.
De 2 huvudpersonerna är Harry som jobbar på ett arbetarcafé och Monika som jobabr på ett grönsakslager.
Harry är blyg och oerfaren men han vågar ändå ta första steget och fråga om ett biobesök..

Man märker snabbt i boken att Harry verkligen är förälskad i Monika.
Han tittade inte ens så mycket på filmen utan bara ville känna Monikas närhet och titta på henne.
När filmen tog slut ville inte Monika att Harry skulle med henne hem , det var en sådan fin film och hon ville att skulle vara romantiskt denna kväll.

Det är då man också märker att Monika är så kär i Harry.
Men de vill inte ha för bråttom de vill ta de lugnt , för båda vill att det ska bli ett seriöst och vackert förhållande.
Den första kyssen blev inte alls lika vacker och romantisk som den va i filmen , men bara kyssen var romantisk för dom .
Det spelade ingen roll om den va lång och vacker , för allt var så perfekt just denna kväll.

Jag tyckte att språket var lätt att förstå och till skillnad från den andra boken (Stadens Barn) jag läst av Perra Fogleström så var den här boken mycket bättre.
Handlingen var lättare att förstå i den här boken till skillnad mot Stadens Barn.
Sedan tycker jag att de va intressantare handling i Första kvällen med Monika än Stadens Barn.

Moa är en fattig kvinna,som lever på en liten gård,under tidigt 1900-tal.
En dag i april drunknar två av Moas barn,de går genom isen. Sönerna var ute och lekte, och under tiden tvättade Moa. När de efter ett antal timmar ännu inte kommit hem,börjar Moa undra.
På gårdsplanen möter hon en gammal gumma,gråtandes. Paniken infinner sig genast och hon springer ner till sjön, för att hitta de unga pojkarna livlösa på isen,i mitten av en folkmassa.
Dagarna som följer,går Moa som i töcken. Hon skåpsuper och glömmer helt bort sina andra barn.
Efter en tid tar hon sig ur drickandet,och livet går åter till det normala,trots att det pratas på "byn".
Komentarer som "det var rätt åt bolsjeviken",får Moa att glömma sorgen och istället bara känna ilska.
Hon tänker sedan,att det var nog tack vare den kommentaren,som hon någonsin kunde ta sig ur det,för att hatet är så mycket starkare än sorgen.

Språket -
Språket är ganska enkel svenska,trots att det emellertid smygs in en del gammal-svenska.
Texten är trots detta tidvis svår att förstå,då historien berättas ryckigt och osammanhängande,med både inslag av tidigare begravningar och känslor.

Budskap -
Jag tror att budkapet är att livet kan tas ifrån en människa väldigt hastigt,och självklart om sorgen när man förlorar ett barn.
Det sägs ofta vara den i särklass svåraste förlusten. Det framkommer tydligt av texten att Moa faktiskt blir deprimerad vid barnens död.
Moa kväver tillfälligt sorgen med alkohol,tills det försätter de andra baranen,och resten av familjen i en ohållbar situation.

Miljö -
Texten utspelar sig på tidigt 1900-tal,i en mycket fattig miljö. Jag antar att Moa och hennes familj är torpare, då det i texten står " En godsägarfru sände en krans".
Godsägarfrun var antagligen hustru till familjens godsägare. Familjen var alltså livegen, vilket försätter familjen i en tuff ekonomisk situation.

Jag tyckte att texten var rörande,just för att Moa förlorat sina söner. Annars tyckte jag att texten var osammanhängande och ansträngande att läsa. Ingen kul läsning med andra ord.
Om jag jämför detta med Per Anders texter så fattade jag betydligt mer tycke för hans texter,(och läser faktiskt idag hans bok Mina drömmars stad) Moas föll inte mig i smaken helt enkelt.

Denna text handlar huvudsakligen om två arbetarfamiljer,som bor i ett fallfärdigt hus i Stockholm, sent 1800-tal.
Här är det familjernas två äldsta sönder som spelar största rollerna,Agust, en pojke på 3 år och Rudolf som fyllt 4.
Pojkarna får tillåtelse av Agust mamma att ta en tur genom de närmsta kvarteren.
I staden lurar många faror, och det får pojkarna känns på, Agust blir indragen i en vedbod och väl där får smisk av ett flertal äldre flickor.
När han lyckas ta sig därifrån och hem,är hans mamma Lotten rasande på flickorna, och Agust får inte längre röra sig utanför planket runt hemmets gård.

Om jag ska jämföra denna texten med "Sommaren med Monika" måste jag säga att den förstnämnda var betydligt mycket trevligare läsning.
Stadens barn var faktiskt en ganska tragisk text,då det Per-Anders skriver känns realistiskt.
Jag har väldigt svårt att förstå hur äldre flickor (eller vem som helst för den delen) skulle kuna göra ett barn illa,utan någon som helst andledning.

Denna text var svårare att känna igen sig,då samhället idag ser väldigt annorlunda ut då man jämför det med dagens samhälle.
Detta är dock inget konstigt,med tanke på att denna historia utspelar sig för över hundra år sedan.

Miljön -
Att det utspelar sig i stadsmiljö framgår tydligt då det faktiskt i början av texten står att familjerna bor i Stockholm.
De lever dock i varsin lägenhet i "samma dragiga och fallfärdiga träkåk",så antagligen handlar det inte om läghenheter på Gärdet precis.
Det står också att Lotten är hemma med barnen och att det ger henne möjligheten att "hålla deras hus som en ren pärla mitt i smutsen som hopades omkring dem".

Språket -
Språket i denna text är mer svårförstått än Sommaren med Monika,trots att det är skrivet av samma författare.
Detta beror förmodligen på att Sommaren med Monika utspelar sig ca 50 år senare.

Budskap -
Med tanke på att texten publicerats på "vår tid" kan man nog inte säga att den har något direkt budkap till oss:
Men om den istället publicerats på sent 1800-tal,¨å texten faktiskt utspelar sig,skulle man kunna tänka sig att budskapet var att man inte skulle släppa sina barn inom synhåll i större städer.

Texten handlar om en man och en kvinna,som är på dejt, då man läser texten framgår det ganska klart att detta är "paret" i frågas första dejt. De börjar med klassikern att gå på bio,för att sedan njuta av varandras sällskap ytterligare på en parkbänk, där de kysser varandra första gången.
När de sedan skiljs åt är det utan att ha någon aning om var och när de ses nästa gång.

Språket-
Det märks tydligt på språket att denna text inte är skriven på 2000-talet, då ord som pina,skorv,lumpgubbar och dylikt används.
Att man också stavar ordet sig annorlunda, i denna text stavas det nämligen sej,är också ett tecken på att denna berättelse är en äldre sådan.

Huvudpersonernas agerande -
Det märks tydligt att "paret" är väldigt intresserade av varandra,men det är huvudsakligen Monika som tar initiativet.Det är hon som ser till att de faktiskt kysser varandra efter bion.
Trots att Harry är blyg märks det tydligt att han tycker om Monika fruktansvärt mycket,då han är mycket mån om att inget ont ska hända henne.
han tänker att hela stan är fylld av faror för henne,Monika.
Att spårvagnen kan spåra ur,att bilar kan köra över hene och att hon kan bli våldtagen.

Jag skulle inte säga att jag kände igen mig i någon situation, men jag skulle mycket väl kunnat gjort det,då det idag och för 50 år sedan faktiskt är ungefär samma sak att träffa någon man tycker om första gången.

Jag tyckte att Första kvällen med Monika var en bra text,ganska gammalmodig men ändå underhållande.
Något som dock störde läsningen var stavningen på Monikas och Harrys "repliker" , att Per utelämnade vissa bokstäver och stavade sig - sej och dig - dej.
Men jag förstår självklart att det är helt okej, eftersom man kan använda talspråk vid dessa tillfällen.