Monika Martinsson - Döden
Moa är en fattig kvinna,som lever på en liten gård,under tidigt 1900-tal.
En dag i april drunknar två av Moas barn,de går genom isen. Sönerna var ute och lekte, och under tiden tvättade Moa. När de efter ett antal timmar ännu inte kommit hem,börjar Moa undra.
På gårdsplanen möter hon en gammal gumma,gråtandes. Paniken infinner sig genast och hon springer ner till sjön, för att hitta de unga pojkarna livlösa på isen,i mitten av en folkmassa.
Dagarna som följer,går Moa som i töcken. Hon skåpsuper och glömmer helt bort sina andra barn.
Efter en tid tar hon sig ur drickandet,och livet går åter till det normala,trots att det pratas på "byn".
Komentarer som "det var rätt åt bolsjeviken",får Moa att glömma sorgen och istället bara känna ilska.
Hon tänker sedan,att det var nog tack vare den kommentaren,som hon någonsin kunde ta sig ur det,för att hatet är så mycket starkare än sorgen.
Språket -
Språket är ganska enkel svenska,trots att det emellertid smygs in en del gammal-svenska.
Texten är trots detta tidvis svår att förstå,då historien berättas ryckigt och osammanhängande,med både inslag av tidigare begravningar och känslor.
Budskap -
Jag tror att budkapet är att livet kan tas ifrån en människa väldigt hastigt,och självklart om sorgen när man förlorar ett barn.
Det sägs ofta vara den i särklass svåraste förlusten. Det framkommer tydligt av texten att Moa faktiskt blir deprimerad vid barnens död.
Moa kväver tillfälligt sorgen med alkohol,tills det försätter de andra baranen,och resten av familjen i en ohållbar situation.
Miljö -
Texten utspelar sig på tidigt 1900-tal,i en mycket fattig miljö. Jag antar att Moa och hennes familj är torpare, då det i texten står " En godsägarfru sände en krans".
Godsägarfrun var antagligen hustru till familjens godsägare. Familjen var alltså livegen, vilket försätter familjen i en tuff ekonomisk situation.
Jag tyckte att texten var rörande,just för att Moa förlorat sina söner. Annars tyckte jag att texten var osammanhängande och ansträngande att läsa. Ingen kul läsning med andra ord.
Om jag jämför detta med Per Anders texter så fattade jag betydligt mer tycke för hans texter,(och läser faktiskt idag hans bok Mina drömmars stad) Moas föll inte mig i smaken helt enkelt.
