Johan och muttrarna - August Strindberg - Emma Lundberg
Denna text är ett urdrag ur en av Strindbergs självbiografier , Tjänstekvinnans son.
Urdraget handlar om Johan (August),som verkar vara i 6 års åldern. Han går i skolan,och bor med sin mamma,pappa & sina bröder.
Johan har upptäckt att det finns mycket järnskrot på vägen till skolan och börjar efter en tid plocka upp och spara den, mest förtjust är han i muttrar. En dag när Johan sitter och leker med muttrarna på sitt rum kommer hans pappa in och undrar vart han fått muttrarna ifrån, trots att Johan säger sanningen får han stryk och det slutar med att han säger att han stulit dem. Detta ger Johan ett mycket tvivelaktigtrykte.
I texten berättar även August om sådant han sagt i sin barndom som också ansetts vara lögner.
Språket -
Denna text var betydligt mer lättläst än "Med stövlarna i brudsängen" och den bjödinte på lika mycket gamla svårförstådda ord. Trots detta märks det att det är äldre litteratur än vad vi tidigare läst.
Denna text var också hyfsat lätt att få ett grepp om,även om det var vissa sammanhang och meningar som jag inte förstod när jag läste texten första gången.
Budskap -
Då det är en självbiografi förmedlas huvudsakligen ett personligt budskap,men även budskap man själv kan känna igen sig.
Ett allmänt budskap i denna text skulle kunna vara att barn väldigt sällan blir tillräckligt betrodda av vuxna för att vilja tala sanning.
Handlingen -
Jag tycker att texten var ganska fattig handlingsmässigt,men hade ändå ett budskap som lyste igenom så pass att den ändå blev intressant. Om man jämför denna text med "Med stövlarna på brudsängen", hade denna mindre handling men var också natagligen därför mer lättförstådd.
Mina tankar -
Denna text var helt okej,men när jag läser den blir jag ganska frustrerad när jag läser om Johans pappas beteende.
Han tror mycket sällan på vad Johan berättar även om han talar sanning. Jag anser att även om ett barn bara är ett barn är dom ofta precis lika ärliga som vuxna och att man kan lita på dom precis lika mycket som på någon annan.
Jag känner faktiskt igen mig i den här texten, i alla gånger man inte blivit betrodd för vad man sett eller hört för att man är yngre.
Med stövlarna på i brudsängen - August Strindberg - Emma Lundberg
Carlsson har fått jobb på änkan Flods gård och efter en tid kommer madam Flod på att det kanske inte vore så dumt att gifta om sig.
Själva bröllopscermonin blir dock störd av poppade ölflaskor,vilket gör madam mycket ledsen och Cralsson extremt irriterad. Festen fortsätter ölet till trots,och på kvällskvisten är de flesta gäster och även pastorn mycket berusade. Detta slutar med att pastorn däckar i bruden och brudgummens säng, där Cralsson sedan finner honom. Carlsson blir fly förbannad och bestämmer sig för att häva ut pastorn i sjön, vilket han faktiskt fullföljer.
Språket -
Språket var mycket gammalt,med många stora kontraster från dagens språk. Inte bara orden vara annorlunda,utan även ordföljden och sättet att bygga upp meningar.
Jag tycker det var ganska ansträngande att läsa den här texten,på grund av språket.
ord som håle,hällan,hala och voro återkom med jämna mellanrum i texten.
Handlingen -
Det var ganska svårt att hänga med i handligen,då det hoppades i stycken och även synvinkeln byttes ut från persons till persons utan någon markering.
Trots detta förstod jag till slut texten. Jag läste den dock två gånger,för att få bättre grepp om handling,ords betydelse osv.
Jag tyckte däremot att det var en ganska fattig text handlings-mässigt, fetersom den praktiskt taget bara handlade om ett bröllop och pastorns snedsteg.
Kontraster -
Något jag dock la märke till var den stora skillnaden mellan den tidens bröllop och dagens bröllop.
Då verkade det likna mer ett fylleslag än en kärleksförklaring, idag är de bröllop jag gått på betydligt lugnare tillställningar, med andra ord fetser där alkoholen spelar en mycket liten roll.
Detta kan förstås bero på att i dagens samhälle konsumerar vi betydligt större mängd alkohol till vardags.
Mina Åsikter -
Om man jämför August text med de andra författarnas så tyckte jag att denna var svårförstådd och tråkig. Att det utspelade sig för så länge sen gör det väldigt svårt att realtera till någon händelse i texten.
Kanske beror min åsikt på att urdraget är ur en ganska tråkig del av boken.
Döden, Moa Martinsson - Viktor Jonsson
Texten handlar om 2 söner som var ute och gick. De föll genom isen och dog. I texten står det bara att mamman super för att försöka glömma sorgen. Hon kände att hon var tvungen att sluta supa för att ta hand om sina andra barn.
Språket var lättläst och hade inga större skillnader från dagens språk.
Texten var för enformig för att läsa, om man inte vill veta vad mamman drack för så var den ganska tråkig.
