tycktillbarra

Denna text är ett urdrag ur en av Strindbergs självbiografier , Tjänstekvinnans son.
Urdraget handlar om Johan (August),som verkar vara i 6 års åldern. Han går i skolan,och bor med sin mamma,pappa & sina bröder.
Johan har upptäckt att det finns mycket järnskrot på vägen till skolan och börjar efter en tid plocka upp och spara den, mest förtjust är han i muttrar. En dag när Johan sitter och leker med muttrarna på sitt rum kommer hans pappa in och undrar vart han fått muttrarna ifrån, trots att Johan säger sanningen får han stryk och det slutar med att han säger att han stulit dem. Detta ger Johan ett mycket tvivelaktigtrykte.
I texten berättar även August om sådant han sagt i sin barndom som också ansetts vara lögner.

Språket -
Denna text var betydligt mer lättläst än "Med stövlarna i brudsängen" och den bjödinte på lika mycket gamla svårförstådda ord. Trots detta märks det att det är äldre litteratur än vad vi tidigare läst.
Denna text var också hyfsat lätt att få ett grepp om,även om det var vissa sammanhang och meningar som jag inte förstod när jag läste texten första gången.

Budskap -
Då det är en självbiografi förmedlas huvudsakligen ett personligt budskap,men även budskap man själv kan känna igen sig.
Ett allmänt budskap i denna text skulle kunna vara att barn väldigt sällan blir tillräckligt betrodda av vuxna för att vilja tala sanning.

Handlingen -
Jag tycker att texten var ganska fattig handlingsmässigt,men hade ändå ett budskap som lyste igenom så pass att den ändå blev intressant. Om man jämför denna text med "Med stövlarna på brudsängen", hade denna mindre handling men var också natagligen därför mer lättförstådd.

Mina tankar -
Denna text var helt okej,men när jag läser den blir jag ganska frustrerad när jag läser om Johans pappas beteende.
Han tror mycket sällan på vad Johan berättar även om han talar sanning. Jag anser att även om ett barn bara är ett barn är dom ofta precis lika ärliga som vuxna och att man kan lita på dom precis lika mycket som på någon annan.
Jag känner faktiskt igen mig i den här texten, i alla gånger man inte blivit betrodd för vad man sett eller hört för att man är yngre.