tycktillbarra

Denna text handlar om en bonde och hans fru, som en dag tappade sitt barn i skogen.
När upptäckte det och red för att hämta honom, kom de åter till platsen för att upptäcka att deras barn hade blivit utbytt,mot en trollunge.
Då modern inte skulle kunna göra en fluga förnär,har hon väldigt svårt att göra sig av med barnet.
Mannen däremot,har inget över för trollungen,och försöker gång på gång göra sig av med honom,han förstår sig inte heller på sin fru & hennes sätt att betrakta och ta hand om barnet.
Det går några år,och mannen blir bara mer och mer upprörd över sin frus beteende. Tillslut står han inte ut längre,utan bestämmer sig för att lämna henne och trollet.
På väg från huset,möer han en söt liten gosse,som säger sig vara hans son. Mannen blir utom sig av lycka och återvänder genast med barnet i sin famn till sin fru,för att tacka henne för deras sons liv.

Språket
Texten var faktiskt väldigt lättförstådd,trots att den är mycket gammal. Inga konstiga ord,eller gammaldags talspråk,skön omväxling!

Budskap
Jag kan tänka mig att föräldrar förr i tiden använde denna saga för att skrämma sina barn.
De berättade säkert då om trollen i skogen,och att om man inte passade sig kunde man tillfångatagen och bortbyting, allt för att få barnen att hålla sig borta från skogen och dess riktiga faror,som barnen antagligen ännu var för unga för att veta om och förstå.

Huvudpersonernas agerande -
Texten handlar också till ganska stor del om hur mamman behandlar bortbytingen.
I slutet framgår det att bondens son blir behandlad av trollmor som bortbytingen blir av bondens fru. Alla gånger hon offrat sig för bortbytingens skull,har trollmodern gjort detsamma.
Det slutar med att bondens fru offrar sitt liv,för att springa in i en brand och rädda bortbytingen.
När hon gjort detta släpper trollmodern barnet,så han kan återvända till sin biologiska människofamilj.


Jag tyckte detta var en bra och spännande text. Skönt med modernt språk,även om det är kul att lära sig nya ord.


Jag kände inte igen mig i någon situation,men jag förstår däremot både bonden och hans fru.
Bonden orkade inter leva med ett barn som inte var hans,utan so bara eldade på hans lägtan till sin riktige son.
Hans fru däremo,kände kanske inte någon samhörighet med bortbytingen,utan höll honom vid liv endast på grund av sina moderskänslor och sin instinkt.