tycktillbarra

Texten handlar om en mor och en dotter,i Norrköpings-trakten.
De är mycket fattiga, och när modern under vintern får något fast arbete,är de inte långt ifrån svälten.
En dag får de ett avi. Det tänder hopp,då de tror att styvfadern skickat pengar.
Nästa morgon skyndar flickan till posten, bara för att upptäcka att brevet inte innehåller ett öre. På väg ut från posten stöter flickan ihop med en patron,som erbjuder henne skjuts hem och ger henne 50 öre.
Det räcker både till margarin och bröd,och en strut karameller.

Språket-
Språket är mycket gammaldags,och vissa ord är mycket svåra att förstå.
Ord som boomerang stavas i texten bumerang, och ord som kontemplation och hävert används också.
Detta är synd då det begränsar novellens "läsarkrets" mycket.

Handling -
Denna handling tycker jag är ganska fattig för en novell,känns som det borde hända mer i en såpass kort berättelse.
Om detta vore ett utdrag ur en bok,hade det varit ok, eftersom man i en bok har betydligt mer utrymme att reflektera över detaljer. Trots detta tycker jag att denna text var bättre än Moas "Döden".
Döden hade visserligen väldigt tragisk handling,men på något sätt tilltalade Brevet mig mer.

Huvudpersonernas agerande -
Flickan i novell är väldigt hjälplös,hon kan inte skaffa jobb,och att tigga är på tok för förnedrande för både mamman och flickan.
Mamman gör precis allt hon kan,för att hålla ihop det lilla de har,trots att det märks tydligt att hon skäms för den växande mjölk-krediten,som hon försöker betala av så gott hon kan,utan ett jobb.

Jag tyckte denna text var okej,inget som väckte något super-intresse direkt,men inte uttråkande.
Av de två Moa Martinsson texter,skulle jag äga att denna var betydligt bättre,då den inte var i närheten så rörig som "Döden".
Denna är skriven med en röd tråd, som en sammanhängande berättelse,vilket gör det till avsevärt mycket trevligare läsning.